Dryghumör...
Vill bara varna känsliga läsare för att jag ikväll är på dryghumör.. Vilket kan innebära att det eventuellt kan förekomma en del psykerier i mina inlägg.. Sitter och lyssnar på Ken Ring- 2000 talet och dricker Cola för tillfället. Satt och kollade igenom min msn lista. Jag fattar inte varför den där retarden inte blockar mig.. Jag har ju blockat henne.. Sen har hon mage att gnälla om jag skrivit något på msn. Haha, detta va rätt barnsligt gjort men Tina är på semester utomlands (Tina, en av mina närmsta vänner). Hon hade loggat in på msn enbart för att skriva psykfall till Erika.. Jag skrattade när jag hörde det, fast jag samtidigt tänkte jo vi är 24 & 25 år borde kunna uppföra oss med lite mera moget beteende. Men det fina inlägget på msn visste jag inte ens om förrän jag fick höra gnäll och klag angående det.
När jag lyssnar på såna här gamla godingar (som Ken t.ex.), blir jag nostalgisk. När jag tänker tillbaka på min fjortistid, så kommer jag även ihåg hur lättsamt allt var då. Och tänk om det kunde vara så fortfarande. Alla dumheter man hittade på kom man undan med på det ena eller det andra sättet. Det lilla ansvar man någon gång ibland skulle ta kunde man lätt mota bort på någon annan med de simplaste medel. Man levde rövare, rökte, drack, hade killar hit och dit, sket fullständigt i vad andra ansåg om en själv. Levde livet till fullo & mer där till!
Nu, det verkliga livet är fyllt av ansvar gentemot andra och en själv. Känns ibland som att man lever för någon annan. Ellas behov ska alltid komma först, man måste sköta jobbet, betala alla räkningar i tid, inte ringa för mycket så man får för hög telefonräkning, spara pengar till Lillans fond, alltid ha mat & sånt hemma, fixa preventivmedel (för killar ser det inte som sitt ansvar), träna så man inte blir fet, inte bli för full så man alltid ha kontroll, skulle man röka en joint när man är mamma, så blir man direkt ansedd som olämplig, (även om man skulle kunna passa drickandet ett helt år för att röka en joint, en gång) Men att dricka alkohol i stora mängder och ofta, ses som helt naturligt och medför inga risker alls. Varför måste vi ha denna kontroll hela tiden, det är jobbigt. Måste det vara så jobbigt att vara vuxen? Jag trivs med mitt liv, men om man bara någon gång ibland kunde få slippa allt ansvar..
När jag är gammal och utan ansvar kanske? >>>
När jag lyssnar på såna här gamla godingar (som Ken t.ex.), blir jag nostalgisk. När jag tänker tillbaka på min fjortistid, så kommer jag även ihåg hur lättsamt allt var då. Och tänk om det kunde vara så fortfarande. Alla dumheter man hittade på kom man undan med på det ena eller det andra sättet. Det lilla ansvar man någon gång ibland skulle ta kunde man lätt mota bort på någon annan med de simplaste medel. Man levde rövare, rökte, drack, hade killar hit och dit, sket fullständigt i vad andra ansåg om en själv. Levde livet till fullo & mer där till!
Nu, det verkliga livet är fyllt av ansvar gentemot andra och en själv. Känns ibland som att man lever för någon annan. Ellas behov ska alltid komma först, man måste sköta jobbet, betala alla räkningar i tid, inte ringa för mycket så man får för hög telefonräkning, spara pengar till Lillans fond, alltid ha mat & sånt hemma, fixa preventivmedel (för killar ser det inte som sitt ansvar), träna så man inte blir fet, inte bli för full så man alltid ha kontroll, skulle man röka en joint när man är mamma, så blir man direkt ansedd som olämplig, (även om man skulle kunna passa drickandet ett helt år för att röka en joint, en gång) Men att dricka alkohol i stora mängder och ofta, ses som helt naturligt och medför inga risker alls. Varför måste vi ha denna kontroll hela tiden, det är jobbigt. Måste det vara så jobbigt att vara vuxen? Jag trivs med mitt liv, men om man bara någon gång ibland kunde få slippa allt ansvar..
När jag är gammal och utan ansvar kanske? >>>
Kommentarer
Trackback
