MizzG's Cave

Idag var jag på stan och käkade med en kompis och en bekant (PS och O). Vi satt utanför Volos på stan, jag åt pasta med kyckling och curry sås, det var supergott. De drack även varsin öl men eftersom jag skulle hämta lillan på dagis senare ville jag inte dricka. (Kan inte bara ta en öl, det blir alltid fler vad ja än ska göra sen).

I allafall så gick vi och åt en mjukglass efter det på Sibylla. Då ringde min telefon och jag snackade en liten stund. Sen sa ja att han som ringde skulle ringa om ett tag för vi skulle träffas, men han gjorde inte det så jag blev less och gnällde lite över att han inte ringde. Då blev PS nyfiken och började fråga ut mig om vem som ringde. Han som alltid ska vara så hemlig & kall och inte bry sig i vad jag gör eller vem jag gör det med. Tjatade om vem jag pratade med, vad vi skulle göra, hur jag kände honom osv.. och betedde sig allmänt svartis. Jag bryr mig inte i honom, jag gillade han förut (fast det var nog bara ett slag av tillfällig sinnesförvirring), men eftersom han är som han är och jag dessutom inte vill ha någon kille så är den relationen vi har nu perfekt (kompisar vilka när tillfället ges även myser lite). Men han är rolig, detta kommer låta dumt, han har tjej. De har inte varit ilag särskilt länge och han är väldigt sällan med henne. Men han vill ha mig mera när han tror jag är på väg bort om jag inte hör av mig på länge eller om han på annat sätt får för sig att jag kommer bli upptagen med någon annan. Då blir han mer på... Han vill som vara säker på att jag inte ska försvinna... Vi har alltid hållt på under flera års tid och alltid klarat av vara vänner helt platoniskt ibland under längre perioder. Men sen periodvis så är det svårt att hålla sig borta. Och fast han har flickvän går han runt och är svartsjuk..

Jag fattar inte varför han ska hålla på så när han har tjej och jag är otillgänglig hursom. Och vi bara ska vara vänner, inget mer. Knäppis är han .. :)