MizzG's Cave

Vart på familjerätten idag.. får en klump i magen när jag ser honom. Jag förstår inte hur jag kunde vara tillsammans med Johan förut. Han är så korkad och ful så det finns inte. Men kanske jag kan skylla på att jag var bara 15/16 när jag träffade honom. Det gick väl ganska bra där borta iaf, förutom att jag och Ella kommer måsta träffa honom varje söndag de veckor han är hemma. Dock med en kontaktperson Britta. Men det känns ändå förjävligt! Han har inte brytt sig ett skvatt i henne på nästan 4 år och nu måste jag boka upp våra helger bara för att han kommit på att han vill träffa lillan. Varför ska vi ändra på våra rutiner och saker bara för att han helt plötligt ska leka pappa?

Varje gång jag ser honom, blir jag påmind om allt hemskt & jobbigt jag måstat gå igenom pga honom. Då åker allt förbi som i en trailer i mitt huvud. Alla dåliga saker endast, jag ser mina tankar, känslor, tårarna, huggen i hjärtat, blånaden i kroppen, såren i huvudet. Jag tänker tillbaka, försöker komma på vad som ens drog mig till honom från första början, det ahr jag glömt. Det enda jag vet är att vi alltid var fulla på den tiden, så så underbart kan det inte vart. Det som började i en dimmig fylla, slutade i en mardröm. En mardröm jag äntligen vaknat upp ur, men som fortfarande desperat hänger sig kvar.